Dag 1: Skulle precis ut på den vanliga morgonpromenaden med Jet ( Springelspaniel hane), när Jet plösligt vägrade lämna huset trots att han i vanliga fall är den förste att tränga sig ut genom dörren. Han bara satt ner och tittade stint på mig - Va är det gubben ? Han rörde sig inte ur fläcken. Då jag känner Jet mycket väl vet jag att han dels har en stark egen vilja och känner av saker som vi tröga människor oftast varken ser eller hör.

Såg mig omkring i köket efter eventuella ledtrådar till Jets plötsliga vägran att gå ut, kunde inte se något eller höra något från utsidan. Du får väl sitta där då, jag går och sätter mig på altanen tills du har lust att gå ut, sa jag och gick och satte mig på altanen. Efter en stund kom Jet ut och hade mina arbetshandskar i munnen, han skakade huvudet fram och åter och frustade, sen spottade han ut handskarna framför mig. - Jaha du tycker du att jag gör för lite eller ? Jet såg på mig ett ögonblick sen sprang han ut i trädgården och försvann runt knuten. Reste mig upp och följde efter han, var säker på att han gjode sina behov vid rosenbusken runt knuten, det var hans favorit toa.

Väl vid rosenbusken såg jag inte Jet någonstans, letade överallt men han var putsväck.

Jet !!!...ropade jag, men inget skall till svar, va i helvete har hunden tagit vägen sa jag högt medan jag gick fram till ett staket jag nyligen byggt för att hålla två andra rymningsbenägna hundar kvar på tomten ( en springelspaniel hona och en cockerspaniel hona ). Kan Jet ha hoppat över staketet, han brukar normalt aldrig gå långt från mig och han har aldrig hoppat över några staket sen han var valp, men det var den enda förklaringen då jag inte kunde se han på tomten.

Jet!!!...ropade jag igen, men fortfarande inget svar, började bli orolig och småsprang tillbaka till altanen för att gå ut på andra sidan för att leta efter han, när jag kom till altanen så låg Jet där och sov. Hur i helvete hade han kunnat ta sig tillbaka till altanen utan att jag såg han?? Satte mig ner och pusta ut, tittade på Jet medan han låg och snarkade på altanen, kan svära på att han hade ett leende på läpparna...hjävla hund, tur att jag har två andra hundar som är någorlunda normala.